![]() |
Fostran Det kan nog inte nog poängteras hur viktig en grundlig och noggrann fostran av valpen är! Bommar vi här så finns risken att vi får ta i på gränsen till djurplågeri för att senare få ordning på den vuxna hunden. Det är i valpåldern vi grundlägger vårt ledarskap över hunden på ett naturligt och för det mesta njutbart sätt. Den uppmärksamhet och det arbete vi ägnar åt valpen kommer senare att återbetala sig mångfaldigt genom kontakten som hunden kommer att ge oss hemma, på promenaden, under jakten osv. Missa inte denna period i hundens liv, det här tillfället kommer aldrig tillbaka. Ovillkorlig lydnad Den ovillkorliga lydnaden bygger vi upp steg för steg. Vi kräver av valpen att den skall vara 100% uppmärksam på oss några sekunder åt gången. Med tiden blir sekunderna minuter och timmar. Slutresultatet skall vara en hund som kan jaga med oss dagar i sträck, i god
Man skulle kunna säga att hunden instinktivt ställer krav på oss. Den har en mall för hur vi skall uppträda för att förtjäna dess förtroende och tillgivenhet. För att passa i den här mallen måste vi lära oss att vara konsekventa, rättvisa, intressanta och kloka.
Det är också vår plikt att uppfylla hundens krav på social gemenskap, vård och skötsel, utfodring, motion och lek. Om vi inte lär oss att se saker och ting från hundens synpunkt, kommer vi aldrig gatt få dess fulla förtroende! Specialmoment När vi tränar specialmoment tillämpar vi lydnad, vi tränar inte lydnad! Fältträning i apportering skall inte påbörjas innan hunden är helt på det klara med kommandona inkallning, sitt, samt kan gripa, hålla och bära apporten på kommando. Här skiljer sig vår träning från den brittiska, där man inte är införstådda med lydnads- och tvångsapportering. Vi hävdar på det bestämdaste att ett bestående gott resultat säkrast nås med lydnads- eller tvångsapportering. Lydnadsapportering rekommenderas för den som inte är helt införstådd med tekniken för tvångsapportering.
Ett bra boktips i detta ämne är Hundfostran av Erik Wilsson & Johan B Steen från Bonniers Förlag.
Träningstips
När hunden kommer till fot varje gång utan att vi behöver korrigera med kopplet, kan vi gå över till att ha hunden i en ca 15-20 meter lång lina. Kalla in hunden precis innan linan sträcks och beröm direkt när hunden vänder och kommer mot oss. Kräv att hunden sätter sig fot.
Vi måste vara 100% säkra på att hunden förstår inkallningskommandot innan vi börjar visa missnöje vid olydnad (liksom vid övriga kommandon). På fält skall vi alltid börja med att låta hunden endast gå ut en liten bit innan vi kallar in den till fot och berömmer. Repetera ofta men var observant på att övningarna kan hämma hundens arbetslust. Om så är fallet, minskar vi på inkallningarna. Kom ihåg att vara noggrann, kräv alltid att hunden sätter sig korrekt fot innan du släpper ut den igen.
Varken stående, stötande eller apporterande hundar avkrävs stadga när en annan hund är i luften... I en fågelsituation är dock stadgan en del av själva essensen i jakten. Många av oss har stora problem med att hitta tillräckligt viltrika marker för att kunna träna stadgan.
Då kan du prova detta: fäst en fågelvinge (eller trasa) i ena ändan av ett lång resårband (10-20 m). Den andra ändan av resårbandet fästes i toppen av tex en ung björk som böjs ner. Spänn upp bandet och säkra det vid marken i en pinne (eller en tjuderstolpe) med ett långt snöre. En medhjälpare kan nu lösa ut vingen/resårbandet på din signal, som med björkens hjälp gör en snygg flygtur.
Med riktigt god lydnad på hunden kan du också, året runt, träna på duvor, kajor och kråkor i stadsparker och på gator. Du kan göra uppflogsträningar så diskret att andra flanörer knappast lägger märke till det. Du kan mata änderna medan hunden får sitta tyst och lugn. Använd
Tröghet i avancen är ibland ett rent dressyrfel. Vi har gått för hårt fram i fågelsituationer av rädsla för eftergång. För att förebygga detta med unghunden, kan vi ha en tunn, smidig och stark lina (tex tvättlina) släpande efter hunden. När hunden fattat stånd, går vi upp till den och griper linan (handskar på händerna!) och ger resningskommando. Vi väntar ungefär 0,5 sekunder och om hunden då inte rört sig, går vi själva fram och reser fågeln. Vi kommer då att utsätta hunden för byteskonkurens, och efter några gånger brukar de flesta hundar ta för sig. Bromsa sedan in hunden mjukt om den visar tecken till eftergång. |
|