Nu kan du börja träna inkallning med hunden bärande på apportföremålet. Sätt hunden med apportbocken i munnen, gå ut i kopplets längd. Vänta en liten stund och kalla sedan in hunden.Beröm hunden så fort den börjar röra sig mot dej men var beredd att korrigera om den försöker släppa apporten. Om hunden inte kommer när du kallar in, gör du ett kort ryck i kopplet (dra inte in hunden). Låt den sitta framför dej en stund innan du tar apporten. Variera genom att inte ta apporten varje gång du kallar in. Tex kalla in hunden, sätt den och gå ut i kopplets längd igen. Du kan nu välja att kalla in och ta apporten eller att gå tillbaka till hunden och ta apporten.

Dom här övningarna är till för att göra hunden uppmärksam på dej och förhindra att den börjar göra något automatiskt bara för att du gör övningarna exakt likadant varje gång. Under riktig jakt kan du råka ut för att just när hunden kommer in till dej för att lämna av bytet, har du redan börjat sikta på nästa fågel. Vid sådana situationer är det bra om din hund vant sig vid att du inte alltid uppför dej likadant när den ska lämna av apporten, utan att den tålmodigt håller i apporten tills du har tid att ta den.

När nu hunden kan gripa, hålla och bära apporten och hålla den tills den får "loss" kommandot oberoende av störningar kan du börja träna utan koppel. Repetera alla steg för att vara säker på att hunden förstått allting, och börja sedan lägga ut apportbocken längre och längre i från hunden (kasta inte!!). Om något inte skulle funka - börja om och repetera alla steg igen. Kom ihåg att berömma när hunden gör rätt. Lägg alltid apporten på marken, kasta inte. Om du kastar apporten kommer det väcka hundens jaktlust, och det är inte önskvärt i det här skedet. Vi vill att hunden ska apportera av ren lydnad för att vara dig i egenskap av flockledare till lags. Längre fram i träningen, speciellt när hunden varit med och fått erfarenhet på jakt, kommer jaktlusten att behövas för att klara svåra apporter. Med den här noggranna grunden, är det bara hundens erfarenhet och egenskaper som jaktlust, kamplust och dådkraft (mod) som sätter gränsen för hur bra apportör den blir.

Om alla dessa villkor uppfylls, finns det inget hinder för att en Engelsk setter ska kunna utklassa  vilken apportspecialist som helst vid jakt över stående hundar. Settern har erfarenheten och kunskapen av hela spektrumet av händelseförlopp under en hel jaktdag, den renodlade apportören kan bara en liten del.

Vi har nu tränat hunden steg för steg. Först att hålla apporten, sedan att bära och gripa den. Vi tränar hunden under total kontroll. Den skall bara lära sig att göra "rätt, rätt, rätt!". Om vi är uppmärksamma och noggranna, kommer hunden aldrig att få chansen att göra fel utan att alltid göra exakt det vi vill och ingenting annat. Vi måste komma ihåg att göra allt enkel för hunden. Hunden förstår "rätt" eller "fel" så länge vi gör det enkelt för den och visar precis vad vi vill. Sist men inte minst viktigt: Överdriv aldrig! Det är bättre att träna 2 x 5 minuter per dag, än 1 x 15 minuter. Ta några dagars paus i bland, ibland kanske några veckor. Ha siktet inställt på framtiden. Det är bättre att ha en god och säker apportör efter 24 månader, än en osäker och halvdan framstressad på 24 dagar.

När du kommit så långt att hunden säkert springer ut och hämtar apporten från marken på ett lite större avstånd och genast återkommer till dej, sätter sig framför dej (eller bredvid dej) och håller apporten tills du säger "loss", då kan du fortsätta vidare efter någon bra bok eller video om apportering. Vi rekommenderar bl.a Hundskolan i Solleftås "Hundskolans Lydnadsbok", "Fostran och dressyr, Jakthunden" och videon "Jakthundens grunddressyr". Sten Christoffersons bok "Fågelhundar, Dressyr & jakt" är också en bra bok i ämnet, han har också bra videor.

Sidan 1
<= Tillbaka till Filosofin bakom "Lydnadsapportering"

Text: © Torsti
Photo: © Maud & Torsti