Hundens avance har bevisat att det inte var något tomstånd, när fågeln går till väders. Är det en lek för hunden? Inte för en sekund. Om den är lugn i uppfloget, är det för att den är dresserad till det. Om inte, försöker den ta fågeln.

Oberoende av hur hur situationen utvecklas, hundens önskan är inte att leka med fågeln utan att ta den och äta upp den.

Om vi har skött träningen rätt, har hunden lärt sig att chansen att få fågeln är större om föraren får vara delaktig i denna sekvens av jakten för att "panga" med sin långa käpp. Fram tills nu under jakten, är vi alla överens om att hunden är fullständigt seriös i sitt arbete. Men så plötsligt delar sig meningarna.

Från och med nu, när bytet är dödat, envisas vissa med att fortsättningen av arbetet är en lek. De tränar lekapport.

Varför det? Neil Armstrong var fullständigt seriös när han skickades upp i rymden. Han var fullständigt seriös under hela den långa resan till månen. Han var fullständigt seriös när han gick in i omloppsbanan runt månen och förberedde landningen. Han var också fullständigt seriös under landningen.

Började han leka när han tog sina första steg på månen? Nej, samma lycka som vår setter visar när jakten har varit lyckosam och fågeln hamnat i säcken, visade Neil när han tog sina första steg på månen men han lekte inte. Han utförde alla de uppgifter som forskarna givit honom i uppdrag, samlade prover från månens yta och återvände hem.

Det här är vad vår setter också vill göra. Hon vill hämta fågeln och lämna den till oss om hon ser oss som en god ledare.

Hade Neil varit en upptäcktsresande på egen hand och hittat en guldskatt någonstans, hade han säkerligen behållit den för sig själv. Men nu jobbade han för NASA och återvände därför med det material som beställts av hans "ledare/överordnade". Hans belöning var att få flyga till månen, att lyckas och att bli hyllad av sina överordnade och hela mänskligheten.

Belöningen för vår setter är ännu enklare. Att söka ut, finna fågel och göra ett lyckat fågelarbete, för att sedan få beröm och stor uppskattning i retur av sin förare.

Jag ska komma till saken nu; varför i hela världen ska det sista steget av en lyckad jakt, att hämta bytet till jägaren, plötsligt vara en lek för hunden?

Om den leker, är det för att vi lärt den att leka med bytet. Hunden har ingen naturlig instinkt att leka med bytet som katter tex. Emellertid har den en medfödd vilja att leka och tävla med oss när den kan. När är det mest troligt att den vill busa med oss?

Troligen i den här situationen som är klimaxen av en lyckad jakt, situationen som troligen plockar fram individens ego mer än något annat. Såvida vi inte tränar hunden att vi bestämmer även i denna situation, är det högst troligt att den vill konkurrera med oss i stället för att lyda oss.